Bitter medicin för hemmabartendern – bitters

”Cocktail” används idag som ett allomslutande begrepp för alla typer av blandade drinkar. Men ursprungligen var cocktails en ganska strängt formulerad underkategori med fyra ingredienser: Sprit, socker, vatten – och bitters.

Bitters brukar beskrivas som bartenderns salt och peppar. Det ligger en del i det. Bitters balanserar drinken, tämjer den och knyter ihop den. Utan bitters skulle en Old Fashioned, drinkvärldens mest älskade fornlämning, vara en ganska sorglig historia.

Bitters har, som mycket i spritvärlden, sitt ursprung i apoteket snarare än i baren. Sedan antiken har beska tinkturer, infusioner och dekokter på örter och kryddor använts för att bota allt från närsynthet och illamående till dålig andedräkt och idioti. Ont ska med ont fördrivas var principen. Det vetenskapliga underlaget för att bitters skulle ha någon medicinsk effekt är dock skralt – men tron kan, som bekant, försätta berg.

Om man vill fördjupa sig i ämnet är bittersfabrikören Adam Elmegirabs ”Book of bitters” en bra start:

Vilka bitters behöver du hemma? 

Under 70-, 80- och 90-talen fanns det inte så mycket mer än Angostura bitters att få tag på – i bästa fall. Men när cocktailrenässansen tog fart i början av 2000-talet exploderade utbudet. Flest bitters på bardisken vann. Och idag ingår allt från rabarberbitters till chipotlebitters i arsenalen. Som hemmabartender kommer du dock långt med bara två sorter – aromatic bitters och orange bitters.

Aromatic bitters

I 99 fall av 100 talar vi här om Angostura bitters – klassikern med den gula korken och pappersetikett som omsluter hela flaskan. Enligt tillverkaren började det hela i dåvarande Angostura i Venezuela då den tyske läkaren Johannes G.B. Siegert formulerade en medicinsk bitter mot feber och illamående. Hela historien finns att läsa på etiketten, för den som har ett starkt förstoringsglas hemma.

Angostura är kraftigt röd (se upp – färgen går inte bort!) och domineras av kanel, kardemumma och nejlika. De flesta cocktails föreskriver ett par droppar i recepetet, men det finns faktiskt cocktails som använder Angostura som bassprit. Trinidad Sour är den kanske mest kända.

Trinidad Sour 

5 cl Angostura bitter 

3 cl orgeat (mandelsocker)

2 cl citronjuice

1,5 cl rye whiskey

Skaka hårt på is och sila upp. Trinidad Sour är inte alls så besk som man skulle kunna tro – mandelsockret och citronen tempererar bitterheten. Kryddigheten är det dock inget fel på.

Orange bitters får sin karaktär från torkade apelsinskal och pomerans. De ingår i många klassiska cocktails och var i över 100 år en självklar ingrediens i baren. Men efter förbudstiden i USA försvann de plötsligt – och många av den klassiska drinkarna med dem.

Det ursprungliga recepetet på en Dry Martini ”ursprunglighet” är dock ett besvärligt begrepp i cocktailvärlden) innehåller ett stänk orange bitters – åtminstone enligt den klassiska receptboken Savoy. Det gör drinken lite mindre stram och mer tillgänglig.

Det skulle dröja till tidigt 2000-tal innan orange bitters kom tillbaka, förlösta av cocktaillegendaren Gary Regan som då skapade sin egen ”Regan’s Orange Bitters No. 6. Strax därefter lanserade tyska Bitter Truth en orange bitter – och 2008 släppte Angostura också en, deras första nya bitter på nästan 200 år. De två sistnämnda finns i Systembolagets beställningssortiment.

Angostura Orange Bitters har en pigg, klar karaktär, som drar åt engelsk apelsinmarmelad. Trivs bra i sällskap med rom.

The Bitter Truth Orange Bitters är lite rundare och något mer kryddig, med inslag av apelsinblom. Funkar bra i ginbaserade cocktails.